[/rubrik]
Testflygningen för Ares I-X-raketen skurades på tisdagen efter en berg-och-dalbana av upprepade förseningar som inkluderade väder, ett skydd som fastnat på en sond, ett lastfartyg som förirrade sig in i uppskjutningsriskzonen, väder och väder. 'Vi hade några möjligheter, men kunde bara inte komma dit,' sa lanseringstestchefen Ed Mango till teamet. 'Vädret samarbetade inte.' Det största problemet med vädret var uppskjutningskriteriet för att undvika eventuell statisk urladdning som kallas 'triboelektrifiering' som skapas av raketens yttre beläggning som gnuggar mot molnånga eller nederbörd som är kallare än -10 grader C (14 grader F). Denna statiska elektricitet kan störa överföringen av flygtestdata från raketen, och att få data är ett av de främsta önskade resultaten för testflygningen.
Ytterligare ett 4-timmars lanseringsfönster öppnar kl. 8 EDT (1200 GMT) på onsdag.
5-hålssonden på toppen av Ares I-X raketen. Kredit: NASA
I tisdags, när vädret förbättrades tillräckligt för att ta bort 5-håls sondskyddet, uppstod ett problem med att ta bort det. Denna svårighet förutsågs inte.
'Efter hundratals tester med sonden är det första gången vi har sett det felläget', sa NASA-ingenjör Jon Cowart på NASA TV. På Twitter delade en NASA-ingenjör att de gav paddteamet rekommendationen att dra i snöret som är fäst vid locket 'så hårt du kan.' Det fungerade.
Sedan kom ett lastfartyg som kom in i riskområdet i havsvatten. Fartyget underrättades och det vände snabbt.
Men vid det laget hade vädret försämrats. Bra på sitt ord att de snabbt kunde starta om nedräkningsklockan, försökte uppskjutningsteamet flera gånger att koordinera ett hål i molnen med acceptabla (mindre än 20 knop) markvindar och vindar på övre nivån. Det var en berg-och dalbana av 'go' och 'no-go', men till slut föll väderkorten aldrig in i kampkonfigurationen för att tillåta lanseringen att äga rum.
Imorgon är vädret bättre men inte bra. Chansen för oacceptabla förhållanden sjunker till 40 % no go för onsdag, till skillnad från 60 % no go idag. Prognosmakare förutspår något lugnare vindar på marknivå, vindarna på övre nivån förväntas bli lättare och molnen kommer att minska, med fler molnavbrott.
Testflygningen kommer att pågå i sex minuter från start till splashdown, där Ares I-X når en maximal höjd av 46 000 m (153 000 fot) och en topphastighet som är mer än 4,7 gånger ljudets hastighet.
Och om du fortfarande undrar över triboelektrifiering så är det i grunden statisk elektricitet som vad du kan stöta på när du gnider en ballong på din skjorta, eller gnuggar fötterna på en torr matta eller borstar upp mot en katt och sedan rör en metallyta. Zappa!
I fallet med Ares I-X kan flygning genom moln på hög nivå generera 'P-statisk' (P för nederbörd), vilket kan skapa en korona av statisk elektricitet runt raketen som stör radiosignaler som skickas av eller till raketen. Detta skulle skapa problem när raketen försöker överföra data ner till marken eller om Range Safety Officer vid Cape Canaveral Air Force Station behövde skicka en signal till flygavslutningssystemet (a.k.a. spränga raketen på grund av ett stort problem.)