För att fira Very Large Telescope (VLT) 10-årsdag i tisdags var det vi som fick presenterna. European Southern Observatory (ESO) släppte två magnifika astronomiska bilder av två nebulosor, båda väldigt olika, men ändå spektakulära. En är den ikoniska scenen för Och Carinae (a.k.a.Homunculus, 'liten man' på latin,avbildad), nebulosan som produceras av en enda döende stjärna precis innan den går till supernova. Den andra är den stora nebulosan NGC 3576, som skapar scenen för den 'kosmiska kitteln', där molnen ständigt rynkas upp av födelsen av nyfödda stjärnor. Dessa nya bilder har tillämpat några av de mest avancerade astronomiteknikerna för att ta bort atmosfärisk suddighet, vilket ger oss den mest detaljerade inblick i dessa nebulosor vi någonsin har upplevt...
VLT ligger högt på det chilenska berget Cerro Paranal, över 2,5 kilometer (1,5 miles) över havet. Atacamaöknen i norra Chile ger idealiska, stabila observationsförhållanden för att lösa den fina strukturen hos astronomiska objekt fyra miljarder gånger svagare än vad som kan observeras med blotta ögat. Observatoriet består av en grupp av fyra 8,2 meter långa teleskop och en astronomisk interferometer. Under de senaste tio åren har VLT producerat några av de mest ikoniska bilderna i astronomins historia. VLT var ett av de första observatorierna som tog infraröda bilder av extrasolära planeter 2M1207b och GQ Lupi b. Den upptäckte också den mest avlägsna gammastrålningen och möjligen den längst observerade (och därför yngsta) galax som någonsin upptäckts, Abell 1835 IR1916. Den har också avslöjat bevis för att det kan finnas ett supermassivt svart hål i mitten av vår galax. Ändå fångar den några av de djupaste bilderna av rymden vi någonsin har sett.
Den förmodligen mest välbekanta bilden är av dubbla utbuktningar av molnen av het materia som blåses från den döende ljusa stjärnan Eta Carinae (avbildad topp). Detta är ett av de finaste exemplen på en stjärna som går igenom den sista fasen av sitt liv som en 'lysande blå variabel'. Den heta gasen som bildar 'Homunculus' kommer från ett stort utbrott som observerades 1843 och någon gång under de kommande 100 000 åren kommer stjärnan att dö och explodera som en supernova. Den här nya bilden är 6 till 7 gånger bättre upplöst än tidigare bilder av Eta Carinae eftersom VLT har använt någon av de mest avancerade adaptiva optiska teknologierna (kallad NACO) för att ta bort den suddiga effekten av atmosfären. Nu kan den fina skalan av Eta Carinae ses, som tydligt visar strålarna som spränger från den centrala stjärnan och den bipolära strukturen.
En andra (större) nebulosa kan också hittas i riktning mot stjärnbilden Carina, den kallas NGC 3576. Denna enorma region (som sträcker sig 100 ljusår tvärs över) ligger i en rymdvolym långt bortom Eta Carinae, cirka 9 000 ljusår från jorden. Bilden av NGC 3576 (på bilden ovan) visar i häpnadsväckande detalj den våldsamma karaktären hos vaggan för nyfödda stjärnor. Nebulosan tros vara mycket ung, bara 1,5 miljoner år gammal, med massiva stjärnor som sänder ut intensiv strålning och stjärnvindar, som kastar ut molnen där de växte upp.
Forskare från universitetet i Köln i Tyskland studerar NGC 3576 med hjälp av VLT för att härleda antalet unga stjärnor som fortfarande har protoplanetära skivor. Från denna studie hoppas astronomer kunna förstå livslängden för dessa planetbildande skivor, hur stjärnans strålning påverkar livslängden och hur stjärnkollisioner kommer att påverka skivutvecklingen.
För nu kommer jag att överlåta vetenskapen till forskarna och njuta av skönheten i dessa slående VLT-bilder...
Källa: DEN DÄR